


I går var jag på mitt första trendseminarie, självklart jätte intressant men jag kände mig trots allt lite besviken... Tycker att det lätt kan kännas pretto att försöka samla och trender under en viss kategori det är liksom för stort för att vara litet. Det pratades mycket om branschglidningar vad som är konst, mode och hantverk? Själv tycker jag det är en alldeles naturlig övergång och att det ofta ligger i betraktarens öga.
Men en en annan liten söt person som fångade min uppmärksamhet var Bea Szenfeld som var där för att berätta om sin personliga stil. Och vilken stil sen, kvinnan lever retro, hon var mycket noga med att påpeka att hon inte var en vintagenasist som måste ha en viss årgång på allt, hon ville åt känslan, snitten, färgerna och tyget.
Jag blev fascinerad av att hon vågar/orkar klä sig som hon gör, dansar lindy hop, och hyr bevarade retro hus på semestern sedan självfallet att hon är en designer av hög klass!